- Jag har fått ordning på ”diffen” nu, säger han med ett leende
1964 introducerades Ford Mustang för första gången och skapade därmed ett nytt begrepp; ”The Ponycar”, vilket kännetecknades av sportiga och ungdomsinriktade bilmodeller. Tack vare formgivningen och den nya marknadsnischen var succén ett faktum. Plymouth Barracuda däremot, som introducerades två veckor innan Mustangen och byggde på A-body, kom helt i skymundan. Dels för att man marknadsförde bilen för dess praktiska lastutrymme med fällbart baksäte och dels för att man koncentrerade sig på de stora modellerna. Dessutom lyckades man inte dölja linjerna från den föregående Valiantmodellen lika bra som Ford dolt Falconmodellen på Mustangen. I takt med att konkurrensen ökade med nya modeller, som Chevrolet Camaro/Firebird och Mercury Cougar, presenterade Chryslerdivisionen andra generationens Barracuda 1967. Linjerna hade moderniserats och modellprogrammet hade breddats med en hardtop- och cabrioletversion. Dock höll inte formgivningen riktigt eftersom ungdomen ville ha en mindre bil präglad av sportighet med lång huv och kort bakparti. Därför introducerade Chrysler 1970 en ny Barracuda som byggde på e-bodyn som även delades med Dodge Challenger. Konsumenten kunde välja mellan tre versioner; Grand Coupé, Barracuda och Cuda. Med V8-motorer från 318 kubiktum upp till Hemi 426 steg försäljningen i toppen och Barracudan gick om samtliga förutom Camaro och Mustang. Prestandamodellerna kallades endast ”Cuda” och fanns med fem olika motorversioner; 340, 383, 440, 440+6 och 426 Hemi. Den sista i raden hade 425 hk och accelererade 0-100 på 5,6 sek, och gjorde stående kvartsmilen på 13,41 sek. Det är vad man kan kalla snabb originalbil! 440-modellen och 426 Hemin byggdes med en speciell hjulupphängning för att få ned kraften i backen. Som tillval till Cuda-modellerna kunde kunden även välja till ett ”shakerscoop”, vilket var ett luftintag på huven som var fäst direkt till motorn.
Tyvärr kom uppgången för sent. Tiden för Ponycars var förbi och tillsammans med nya säkerhetskrav, avgasrening och perioder av bränslebrist gick försäljningen ned drastiskt. Alla bigblock-motorer försvann och med dem shakerscoop och den fruktade Hemimotorn. 1974, exakt tio år sedan introduktionen, upphörde produktionen av e-karossen. Detta gjorde bilen till en av de mest kortlivade muskelbilarna, men dess popularitet består än idag.
V8 440 Magnum - högexplosivt, hanteras varsamt!
Hans bil importerades till Sverige 1975 i originalskick och är av 1970 års modell (enda året med singellysen fram) med V8:an på 340 kubiktum, tre förgasare (s.k. sixpack på längden) och manuell växellåda. Efter det hann bilen med sex ägare innan den hamnade i Hans ägo.
Jag lade ut en annons om att jag ville köpa ”jänkare” och blev uppringd av en man i Kristianstad som ville sälja bilen. Då satt en 426 Hemimotor i med manuell låda, och den hade genom åren gått mycket på ”strippen”, säger Hans.
Eftersom priset var högt nöjde han sig med att endast köpa karossen. Därefter påbörjades byggandet av motorn. Hans köpte in allt nytt. I bilen sitter nu V8:an på 440 Magnum-kubiktum, vass hydraulkam med andra toppar, headers och kolvar med en kompression på 10,5: 1. I övrigt finns Torker II-insug, Edelbrock 750, K & N luftfilter, Holly elbränslepump, högvolymsoljepump, MOPAR performancetändning (brytarlös) med MSD 6 box och slutligen ett lustgassystem från Cheater kapabelt för upp till 250 hk. För att dra igång motorn sitter en ”ministarter” monterad, vilket är en speciell startmotor för motorer med hög kompression.
- Jag installerade lustgasen 2003 och i nuvarande skick håller motorn för ca 150 hk gas, säger Hans.
Bredrövad, elak och snabb.
Transmissionen är en förstärkt 727 automat med quicksilver växelspak. Tillsammans med Fords bakaxel på 9” med fyrlink och däck i dimensionerna 295/50/15 bak och 215/60/15 fram kan den massiva kraften få fäste i asfalten. Fälgarna mäter 15x10” bak och 15x8” fram, och kommer från Centerline.
– Bakaxeln är så hårt diffad att däcken slits vid krypkörning, säger Hans.
Bagageutrymmet är specialbyggt med plats för den rostfria tanken på 45 liter, Optimabatteriet och lustgastuben, allt för att inte synas. För att lättare kunna komma åt och meka med motorn har bilen flippfront i glasfiber med specialbyggt huvscoop. Motorn kyls med dubbla elfläktar med specialbyggd kylare, och där bak syns och hörs (!) dubbla ljuddämpare från Supertrapp med varierande antal dämpplattor beroende på önskad volym på oljudet. Förutom den rostfria tanken har Hans rensat hela värmepaketet. Stillastående väger bilen 1510 kg, vilket är ca 80 kg mindre än original. Lätt lättad med andra ord.
Lätt att bränna däck med
För att hålla koll på varvtal, olje-, vatten- och bränsletryck har Hans installerat Autometermätare. För säkerhetens skull sitter även en brandsläckare med halon vid passagerarsätet för eventuell motorbrand.
En smart finess på bilen är ”linelock” vilket vid inkoppling gör att endast frambromsarna tar när man trycker på bromspedalen.
- Det underlättar när man ska burna, ler Hans.
Att det är en aktivitet som passar bra när man kör jänkare är det många som skriver under på, och är man lite ivrig finns det även legala burnouttävlingar lite runt om i landet att delta på.
Framöver återstår att trimma in lustgassystemet och bredda fälgarna bak med 2,5 ” och sätta på gatslicks.
- Sen blir det åka av, skrattar Hans.
Munkavel. Öppet, halvöppet eller inte särskilt öppet. Här regleras strömmen av musik från avgassystemet.
Ägare: Hans, Södertälje
Motor: 440 Magnum V8 med vass hydraulkam med andra toppar, headers och kolvar (komp. 10,5: 1). Torker II insug, Edelbrock 750, K&N luftfilter, Holly elbränslepump, högvolymsoljepump, MOPAR performance tändning (brytarlös) med MSD 6 box och lustgassystem från Cheater. Ministarter.
Transmission: Förstärkt 727 automat med quicksilver växelspak.
Chassi: Ford 9” fyrlink bakaxel. Original framvagn.
Däck & fälg: Centerline 15”x10” bak och 15”x8” fram.
Avassystem: 3” rostfritt med dubbla Supertrapp ljuddämpare.
Smått & Gott: Flippfront i glasfiber med hembyggt huvscoop. ”Linelock”. Halon brandsläckare. Autometer varvtal, olje-, vatten- och bränsletryck. Optimabatteri.
Andra modifieringar: Rensat värmepaket. Specialbyggt bagagerumsgolv med plats för rostfri tank, batteri och lustgastub. Dubbla elfläktar med specialbyggd kylare.
Hans tidigare bilar: Barracuda -67, Dodge Aspen -76, Plymouth Roadrunner
med 440+727 -71, BMW 750 -89, M535 -87, 535 -89, 320 im -89, Volvo 740
TIC -86 med 260 hk, Saab 900 turbo -86 med 270 hk.
Brandsläckare kan vara bra att ha, speciellt om högertofflan råkar stelna i nedtryckt läge alldeles för länge…
Rent och snyggt. I bagaget är en rolig blå tub gömd.
Viktfördelning. Kilo där bak är extra viktigt när bilens största vikt är där fram. Batteriet är placerat intill den rostfria tanken på 45 liter.
I säkert förvar.
Quicksilver heter spaken, och den kan man dra både bakåt och framåt. Det ska vara automat på jänkare.
Inget lågprofil här inte! Mycket gummi ska det vara. Det går ju åt en del...